Håkan Liljenberg

Hur presenterar du dig själv kortfattat
Född i Malmö 1955, bor i Löddeköpinge sedan 2006 med min fru Elisabeth. Utbildad till civilingenjör i Lund och jobbar inom it branschen men titulerar mig helst naturfotograf. Medlem i PhotoNatura blev jag 1989 som den först invalde. Har alltid älskat djur och börajde som så många andra att ta kameran med mig när jag skådade fåglar.

Hur många år har du fotograferat och hur startade det hela?
Jag köpte min första kamera, en Canon A1, 1980 och använde den mest att dokumentera fåglar. Jag reste till Afrika första gången 1983 och då ökade mitt fotointresse och sen när jag kom med i PhotoNatura har fotande tagit överhanden.

Hur ser en bra bild ut i dina ögon?
En bra bild kan se ut på oändligt många sätt. Men gemensamt för dom är väl att det finns något personligt i bilden, det är ingen avbildning utan en tolkning av vad vi ser. En riktigt bra bild har något som gör att man inte vill sluta titta på den, man upptäcker nya detaljer efter hand. Men finns det naturligtvis vissa typer av bilder jag är lite svag för, jag tycker ofta om bilder med snäv färgskala och bilder som inte är så väldigt detaljrika.

Vad är typiskt för just dina bilder?
Det finns ett djur med i bilden nånstans. Jag har alltid älskat djur och det kommer att sitta i hela livet. Det har nog mycket format mig som människa och då hoppas jag att det syns det i mina bilder också. Men utöver det så försöker jag variera mig så mycket som möjligt. Vissa saker är jag lite mer noga med när jag fotograferar, jag försöker få kompositionen, färgerna och bakgrunden att bli så bra som möjligt. Och sen så fotograferar jag mer icke natur nu än vad jag gjorde för 10 år sedan.

Du har ett särskilt förhållande till djur och natur, vill du förklara lite mer?
Som jag sa tidigare så har jag alltid älskat djur, det kommer från min familj och uppväxt. Steget därifrån till att älska naturen är ju inte särskilt långt. På senare år har jag blivit något av en ’mental’ trädkramare. Det är ofta jag är ute och förundras över ett träds skönhet och ålder. Jag lever nog mycket efter pricinpen att lämna bara fotavtryck och ta bara med bilder.

Vad är viktigast för dig i ditt fotograferande?
Det är nog att kunna utveckla mitt fotograferande, att inte fastna i nåt fack eller stagnera kvalitetsmässigt. Och naturligtvis att det fortfarande ska vara lika roligt som det alltid har varit. 

Hur länge har du varit medlem i Photonatura? Vilken betydelse har medlemskapet haft för dig som naturfotograf?
Jag blev medlem i december 1989 och det har betytt otroligt mycket för mitt fotograferande. Det innebar att jag fick se bilder från andra fotografer som var helt olika mig. Det innebar att jag fick nya idéer och resultatet blev en klar förbättring av mina bilder. Jag har fått uppleva många fantastiska saker och möta andra fotografer tack vare PN.

Finns det något säskilt minne eller händelse i föreningen som du vill berätta om?
Det som nästan har blivit legend är våra bilddiskussioner, eller bildslakt, från de första åren. Då gick det hett till ibland och kritiken var inte alltid konstruktiv. Ett citat från den tiden är (jag nämner inga namn) ’Jag vet att du är en bra fotograf men hur i helvete kan du ta en sån bild’ 

Har du gjort böcker/föreläsningar/utställningar?
Jag har gjort rätt många föreläsningar och deltagit i många utställningar, både egna och med PhotoNatura. Jag kommer ihåg den första. Det var på Fredriksdal i Helsingsbord och jag körde från Malmö glad i hågen. På motorvägen i höjd med Landskrona så kommer det en bil över mittremsan och styr rakt emot mig. Jag vat inte vad jag ska göra så jag gör ingenting. Och tur var det för jag låg kvar i innerfilen och den andra bilen passerade mig i ytterfilen. Jag var rätt chockad när jag äntligen kom fram.

Hur ser dina framtidsplaner ut i ditt fotograferande?
Jag har rätt mycket idéer och planer. Och jag är aktiv som aldrig förr. Jag har ett samarbete med ett hotell på Österlen, Kuskahusen gårdshotell, och ska smycka deras rum med mina bilder. Det är redan på gång. Och det kan förhoppningsvis leda till fler uppdrag, utställningar, föredrag och försäljningar. Jag kommer att fortsätta resa över hela världen med min kamera och naturligtvis fota djur och natur här hemma i Skåne.

Kan du nämna några eller någon fotograf som inspirerar dig?
Konstigt nog är en av mina favoriter David Doubilet. Han är undervattensfotograf och jag är en extrem landkrabba. Det finns många andra man tagit intryck av under årens lopp men jag har alltid försökt att inte snegla för mycket på andra utan bara snappa upp lite idéer och använda dom på mitt sätt.

Har du några råd till de som just börjat med fotografi?
Det är först och främst att ha roligt. Ju roligare ma tycker det är ju bättre bilder kommer man att ta. Och var inte rädd för att leka med kameran och därmed misslyckas med en del bilder. Glöm de misslyckade bilder och gläds åt de lyckade.

Har du exempel på några favoritbilder bland dina egna?
Jag ska inte falla för frestelsen att välja 4 nya bilder, det är alltid dom senaste som är bäst kan vara nog så sant, så jag ha valt 4 som betytt mycket för mig. Katten har varit med på flera utställningar och sålt bra (det var Håkan Sandbrings katt förresten). Orangutangungen är många som förknippar med mitt fotande. Kronhjorten var den bilden som startade mitt samarbete med Kuskahusen och det har gett och ger fortfarande mig mycket. Och till sist en 20 år gammal diabild från Okavango, den har varit med mig länge.